I tisdags genomförde vi en problemlösningsuppgift i djurgrupperna. Det handlade om tre nallar som satt i en soffa, men så var det så att de hade blivit lite osams om vem som skulle sitta var… då kom en nalle på att de kunde ju byta platser med varandra varje dag. Barnens uppgift blev att försöka lista ut hur många olika sätt de kunde sitta på i soffan, det fanns bara tre platser. Det här gjorde de enskilt.

Till sin hjälp fick de papper och färgpennor i samma färger som nallarna, i två av grupperna hade de nallarna att ”laborera” med och i två grupper hade de inte det.

Vi pratade inledningsvis om att när man gör en problemlösningsuppgift så betyder det att man ställs inför ett problem som man inte vet hur man ska lösa. Det kan kännas lite otäckt och läskigt och man blir osäker, då är det lätt att avfärda uppgiften som ”tråkig”. De entreprenöriella förmågorna som blivit alltmer viktiga i skola och utbildning berör bland annat det, att få en hög osäkerhetstolerans (dvs att inte backa när man stöter på en okänd uppgift).

Såhär såg några av barnens lösningar ut:

När alla ansåg sig färdiga med uppgiften så samlades vi i ringen igen och gick igenom deras olika lösningar. De fick berätta och visa hur de hade gjort och tänkt, vi pratade bland annat om det här att representera nallarna på andra sätt än att rita faktiska nallar. Många höll med om att det tagit lång tid att rita nallar.

Sedan gick vi igenom på tavlan hur många olika sätt vi tillsammans kommit fram till, och även lite enkelt kring matematiken i det hela. Tre nallar kunde sitta på varje plats, då kunde de andra sitta på två olika sätt (dvs byta plats med varandra). Detta var alla med på, då visade jag på tavlan att det går att skriva det såhär: 2+2+2=6 . Och tillsammans hade vi faktiskt kommit fram till att de kunde sitta på sex olika sätt i soffan!