Problemlösning som utgångspunkt

Idag efter morgonsamlingen… (då vi för övrigt pratade om programmering och vad vi har hemma som kan vara programmerat, vi såg en liten film om det också).

…så fortsatte Matilda och Kicki med uppgifter som vi har från vår fortbildning inom matematik, ”problemlösning som utgångspunkt” (medan övriga barn och vuxna gick iväg på utedag). Vi delade oss i två grupper med åtta barn i varje grupp.

Den här gången handlade det om geometriska former och att bilda olika figurer. Det är en parövning och mycket fokus ligger på samarbetet mellan barnen.

Kickis grupp började med en annan problemlösningsuppgift, ”vilken ska bort” för att få igång tänket 🙂 Sedan gjorde vi i grunden samma uppgift, jag ska berätta lite mer hur vi gjorde i min (Matildas grupp).

Först satt vi alla tillsammans (åtta barn och en vuxen) och uppgiften förklarades för barnen. De fick ett stort papper med de olika formerna de skulle försöka bygga med hjälp av en kvadrat och två trianglar. Innan de fick det konkreta materialet skulle de i sina par gissa vilka figurer de trodde att de skulle kunna lägga, dessa ringade de in med en röd penna. Vi återsamlades i helgrupp och de fick berätta för varandra vilka de trodde, men utan närmare förklaring varför. Vi konstaterade att det var en figur som alla trodde att de skulle klara av.

Efter det satte de sig vid borden i sina par igen, och nu fick alla grupper berätta för mig hur de tänkte lägga formerna. Därefter fick de det konkreta materialet, dvs en kvadrat och två trianglar. Nu var det dags att se vilka figurer de kunde lägga! Jag uppmanade barnen att först prova de figurer som de ringat in, och sedan försöka lägga de andra också! De som de lyckades med skulle ringas in med en blå penna.

När alla kände sig klara och hade provat alla figurer samlades vi igen i helgrupp och varje par fick i uppgift att visa och förklara för de andra hur de hade byggt ihop en särskild figur för de andra. Det visade sig att alla par hade klarat av att lägga alla figurer som gick!